Mer än ett dygn har gått sedan nyheten om Steve Jobs bortgång började spridas i Sverige, och det mesta som kan sägas har redan sagts. Många har länkat till Jobs tal till studenterna på Stanford 2005 och jag gör det också – se det. Lyssna på det. Läs det. Det är det värt, alla gånger.

Jag träffade Jobs en gång. Eller träffade och träffade, vi var en liten grupp svenska IT-journalister som fick en gruppintervju med honom i London någon gång i början av 1990-talet när han ledde Next. Kan tyvärr inte säga att jag minns särskilt mycket från samtalet, troligen var jag alltför star-struck för det, men jag minns mycket väl hur imponerande han var när han presenterade sina prylar på scenen inför några hundra bank- och finansmänniskor. En konst som han sedan kom att förfina till det omöjligas gräns och ännu längre.

En man, hur stor han än är, är inte världen. Men han kan göra skillnad. Det visade Steve Jobs med eftertryck.

Jag slutar med att länka till två berättelser om perfektionisten Steve Jobs: Michael Sippey och Dave Winer. Och ja, jag har beställt den officiella biografin. Jag och sådär en miljon till skulle jag tro – den är Amazons bäst säljande bok redan innan den har kommit ut.